Igår klagade Arvid över att han hade ont i örat, jag tänkte väl inte mer på det tills han hade lagt sig och höll på och vaknade varje kvart. Till slut grät han otröstligt och blev helt panikslagen och bara vrålade... behöver väl inte säga att det blev en orolig natt. Men nu på morgonen så hade då allt gått över och han var sig själv igen. Funderade på om det kanske var öroninflammation. Stackars liten.
I morgon ska jag på ett möte i LSE som skulle räcka från 10-17... Så det räcker väl till.
Nu måste jag kolla vad han som skulle sova har för sig. Sover gör han då inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar