Tisdag

Nu får farbror P skynda sig hit och sätta upp sin egensnickrade grind för nu håller lillen på att krypa fort och långt. Det går inte att vända ryggen till så har han plockat om alla grejer...

Vi sov ända till klockan var nio, tretton timmars sömn... Inte har flunsan gått ur kroppen helt. Sen gick vi upp till morfar. Ringde och sa till honom att han och Allis skulle komma ut och möta oss i Malåborgsskogen. Allis var helt blind och såg oss inte förrän vi var nästan framme... Tänk om hon skulle vara lika blind när det är en annan hund längst bort i skogen, men då har hon blick som en örn.

Nu blir det att sätta sig ner och skriva löningen till pappan... Så han inte glömmer bort det som vanligt..